I vintras blev jag kontaktad av Haninge Kommun som undrade om jag skulle vara intresserad av att skriva en text till kommunens katalog över offentliga konstverk. De lät spännande. Mitt under en snöstorm åkte jag in till kommunens kulturhus och pratade med ett par av kommunens kulturfolk. De bjöd på te och vi pratade om projektet, om konsten i kommunen, om vilkören för konstnärer i kommunen m.m. 

Sen åkte jag till Jordbor (där delar av min roman Numera Negerkung utspelar sig) och kollade på konstverket som texten skulle utgå ifrån. Det heter ”Juvelerna i Jordbro” och har formen av ett metallträd med symbolisk pyntning. Jag fick även en bunt kopior på handskrivna berättelser från Jordbrobarnen som hjälpt skapa idéerna bakom trädet.

Snön fortsatte att falla medan jag beundrade verket. Jag tog fram skrivblocket och skissade på idéer – fraser, rytmer, upprepningar, narrativa fragment. Sen åkte jag till biblioteket och skrev utkast på två olika kortnoveller, eller konstnoveller, där jag vävde in citat från barnens berättelser om hur de kommit till Sverige från andra länder – eller andra delar av Sverige. (När det gäller beställningsverk har jag för vana, ända sen jag som tonåring frilansade som krönikör åt The Cleveland Plain Dealer in Ohio, USA, att låta beställaren välja från ett par olika alternativ. Jag vet inte om andra jobbar så.). Under veckan skrev jag om dem flera gånger och skickade sen iväg texterna.

Kommunen valde den andra novellen, den som började som överblivna smulor, den som jag kämpade mest med. Kanske just därför.

Den kommer ut under hösten i katalogen Konst i Haninge.