Det där med pendelstafetten, har jag berättat hur svårt det är? För ni som inte vet: Grundidén är att en massa författare skriver var sin pendeltågsnovell, en novell för varje station på linjen Nynähamn-Bålsta. Alltihop utspelar sig under en dag, vårdagsjämningen. Och (och det här är det viktigaste och knepigaste av allt) novellerna flätas ihop för att ge läsaren en oavbruten läsupplevelse. Varje huvudperson måste alltså, vid slutet av sin novell, på något sätt lämna över tids- och rums-stafetten till nästa huvudperson. Det här blir alltså ingen traditionell novellsamling, inte heller en kollektivroman. Utan någonting däremellan. Den heter Avståndet mellan.
Idén kom jag på för någon år sen, när jag höll på med Debutantbloggen. Det kändes som en kul grej, ett sätt att bryta författaryrkets ensamhet, ett sätt att ta pulsen på svenska samtida författare, ett sätt att få andra att hjälpa till med en romanidé som jag själv, som jobbar så långsamt på svenska, skulle aldrig hinna med på egen hand. XPublishing i Älvsö sa okej, varför inte… and the rest is (soon to be) history.
Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort (annars hade någon annan redan gjort det). Det är bökigt och tids- och tålamodskrävande. Det är en sak att leta upp intresserade författare och få dem att skriva på kontrakt; det är en helt annan sak att få dem att lämna in sina texter i tid (inte ens jag har klarat av det!). Och så har olika författare olika stiler, vilket jag hoppades skulle öka trovärdigheten i de olika jag-personens narratativa röster. Men… även det har visat sig vara en aning problematiskt. Om målet är att läsaren inte ska störas alltför mycket, så utgör stilbrotten en störningsmoment. Språk, till exempel: en novell blir på engelska, den är superfin och skriven av den amerikanska författaren Anthony Grooms. Andra noveller innehåller ord och fraser på norska. Och min första novell (jag skriver två stycken) var som utkast helt enkelt på tok för komplicerad. Jag fick skriva om den flera gånger, på både engelska och svenska.
Men snart blir det ändå dags. Boken utkommer på vårdagsjämningen i år och blir nog fullständigt unik inom svensk litteratur. Jag hoppas folk förstår vilket job vi (mest Karin Mossed och Hanna Larsson på förlaget) har lagt ner. Och hur vi försöker krympa avståndet mellan.


Senaste kommentarer